SLA är inte vad SLA har varit: IT-cheferna måste släppa sargen

SLA är inte vad SLA har varit: IT-cheferna måste släppa sargen

Ibland överlever gamla vanor och metoder sig själva. Det är inte sällan vi använder avancerad teknik för att automatisera processer som vi egentligen borde rationalisera bort. Ibland har också förutsättningarna ändrats så mycket att vi borde tänka om totalt istället för att köra vidare i gamla hjulspår. Som när det gäller SLA, Service Level Agreements.

Jag har tidigare nämnt att det råder stora skillnader mellan olika länder när det gäller synen på hur IT-tjänster ska levereras – allt ifrån egen hårdvara på det egna kontoret till helt molnbaserade tjänster. En annan aspekt på detta är hur företagen ser på sina SLA-avtal.

De flesta som är vana vid att förhandla kring överenskomna servicenivåer utgår från de SLA som kom till när de flesta företag ägde sin hårdvara. Idag när man köper tjänster ”på kran” och när arbetsstyrkan till stora delar blivit mobil ändras dock förutsättningarna. Man arbetar inte likadant och man har inte samma verksamhetskritiska faktorer.

Molntjänsterna har många fördelar när det gäller kapitalbindning och flexibilitet vilket inte
alltid framgår på ett bra sätt i SLA-avtalen. När det gäller expansion av en lösning så hanterar man det så mycket enklare i en molnmiljö genom att till exempel enkelt göra en ny kopia av en befintlig systemavbildning.

Flexibilitet mot skalbarhet och ekonomi 

En annan fråga som det ofta blir diskussioner kring är flexibilitet och möjlighet att modifiera systemen. Men jag tror att företagen måste börja acceptera att anpassa sina
egna processer efter systemens uppbyggnad. Det blir en förutsättning för skalbarhet och flexibilitet.

Få kontaktar Microsoft och ber dem modifiera Office 365. Med en sådan lösning får man flexibilitet, enkelhet och låga kostnader jämfört med att ha egna hårdvarulösningar och betalar genom att man får anpassa sina processer till lösningen istället.

Det är viktigt att förstå att de flesta molntjänster levereras enligt ”best effort”, men därmed inte sagt att de har sämre prestanda och tillgänglighet jämfört med dedikerade lösningar. Snarare tvärt om. Den underliggande infrastrukturen är mycket mer stabil och lösningarna är inte beroende på enskilda komponenter. Det gör att tjänsteleveransen fortsätter även om det uppstår fel i kommunikation och hårdvara.

Mindre risker, mindre kompensation

Som upphandlande är det viktigt att förstå skillnaden mellan att köpa ”best effort” eller dedikerade miljöer. En dedikerad miljö har normalt ett finansiellt SLA där man kalkylerar med vissa risker. När fel inträffar är konsekvenserna långt mer problematiska både operationellt och finansiellt, vilket sällan kan kompenseras i ett standard-SLA.

För molntjänster är den ekonomiska kompensationen kanske långt mindre, men å andra sidan är även risken för totalstopp i leveransen betydligt mindre. Dessa två scenarios bör vägas mot varandra. Dagens CIO:er och upphandlare måste sätta sig in i och väga dessa för och nackdelar.

Men det finns också många andra frågor som kommer in i SLA-diskussionerna, såsom hur man hanterar datalagring/PUL, överenskommelse om var data ska lagras geografiskt, hur enkelt det är att flytta data och byta tjänster, möjlighet att mixa publika och privata molntjänster, och mycket annat.

SLA för molneran är med andra ord tämligen annorlunda än hur det har sett ut tidigare. Det är viktigt att IT-cheferna är medvetna om detta.

 

Det här inlägget postades i Video as a Service och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s